I really wish..
Jag önskar verkligen att mitt liv var mer spännande just nu. Den här tristessen gör mig deppig och sjukt trött. Jag som i vanliga fall alltid är på språng och ska hitta på saker gör ingenting annat än att äta, sova och jobba. Jag tänker ofta tillbaka på mina tidigare år. När jag var partyprinsessa och hade olika killar varje helg. Jag saknar verkligen dom dagarna. Ibland vill jag verkligen tillbaka. Funderar på att försöka återskapa det liv jag hade. Med allt sex, alkohol, pengarna och spänningen. Men jag vet inte om jag skulle uppskatta det på samma sätt som då?
Det är svårt att hitta något bra att skriva om här också. Eftersom att ingenting händer just nu. Det mest spännande i mitt liv är typ diskussionen om vilken film som ska ses tillsammans med min pojkvän. Blä!
Jag mins när helgekvällarna började när man kom hem från jobbet. Tog sig ett glas rosé. Satte mig i mitt fönster och rökte en av veckans godaste cigaretter. Började ringa runt, kolla vad som skulle ske under kvällen. När cigaretten och glaset var tömt fortsatte jag in i duschen. Rakade dom ställen som skulle rakas. Duschade länge och varmt så jag verkligen kände mig ren när jag kom ut. Torkade mig, smorde in mig och drog på mig underkläder. Gick ett varv i lägenheten och plockade lite. Tog ett glas vin till. Lyssnade på musik. Sedan började arbetet. Smink, kläder, hår- allt skulle fixas till perfektion. Någonstans här plingar det oftast på dörren och någon eller några av tjejerna tittar in. Mer smink, mer vin. Skratt och prat. Cigarett rök och musik på högvolym. Solen börjar sakta gå ner och vi hoppar i våra pumps och promenerar mot tunnelbanan. Någon tar med sig vinflaskan och vi sveper det sista under fnissningar. In mot stan. Vi sätter oss på en uteservering. Blickarna från killarna, naken hud som granskas. Ljudnivån skjuder. Plötsligt befinner vi oss på ett dansgolv. Han som dansar närmst, så nära så jag kan känna hans hjärta slå, är alltid mörk. Blicken, håret, huden. Mörk, mjuk och vacker. Vi dansar och han bjuder mig på en drink. Frågar vad jag heter. Ibland berättar jag, ibland inte och vid vissa tillfällen så ljuger jag. Hittar på en egen identitet. Kanske fortsätter vi hem till mig. Kanske går jag hem genom staden med en vän. Oavsett vad så går jag hem med den där känslan i kroppen. Känslan av att äga hela världen. Vara bäst och vackrast och helt oövervinnlig. Soluppgången bländar mig och jag hör fåglarna kvittra. Och det finns ingenting i hela världen som är bättre än den känslan..
Det är svårt att hitta något bra att skriva om här också. Eftersom att ingenting händer just nu. Det mest spännande i mitt liv är typ diskussionen om vilken film som ska ses tillsammans med min pojkvän. Blä!
Jag mins när helgekvällarna började när man kom hem från jobbet. Tog sig ett glas rosé. Satte mig i mitt fönster och rökte en av veckans godaste cigaretter. Började ringa runt, kolla vad som skulle ske under kvällen. När cigaretten och glaset var tömt fortsatte jag in i duschen. Rakade dom ställen som skulle rakas. Duschade länge och varmt så jag verkligen kände mig ren när jag kom ut. Torkade mig, smorde in mig och drog på mig underkläder. Gick ett varv i lägenheten och plockade lite. Tog ett glas vin till. Lyssnade på musik. Sedan började arbetet. Smink, kläder, hår- allt skulle fixas till perfektion. Någonstans här plingar det oftast på dörren och någon eller några av tjejerna tittar in. Mer smink, mer vin. Skratt och prat. Cigarett rök och musik på högvolym. Solen börjar sakta gå ner och vi hoppar i våra pumps och promenerar mot tunnelbanan. Någon tar med sig vinflaskan och vi sveper det sista under fnissningar. In mot stan. Vi sätter oss på en uteservering. Blickarna från killarna, naken hud som granskas. Ljudnivån skjuder. Plötsligt befinner vi oss på ett dansgolv. Han som dansar närmst, så nära så jag kan känna hans hjärta slå, är alltid mörk. Blicken, håret, huden. Mörk, mjuk och vacker. Vi dansar och han bjuder mig på en drink. Frågar vad jag heter. Ibland berättar jag, ibland inte och vid vissa tillfällen så ljuger jag. Hittar på en egen identitet. Kanske fortsätter vi hem till mig. Kanske går jag hem genom staden med en vän. Oavsett vad så går jag hem med den där känslan i kroppen. Känslan av att äga hela världen. Vara bäst och vackrast och helt oövervinnlig. Soluppgången bländar mig och jag hör fåglarna kvittra. Och det finns ingenting i hela världen som är bättre än den känslan..
Kommentarer
Trackback
