The fabolous life of Miss Dirty

I know. I Really really do. Jag har blivit fruktansvärt dålig på att skriva här. Men till mitt försvar så har jobbet verkligen kickat igång nu, och det här är typ min första andningspaus sen klockan 12. Har inte hunnit äta, inte hunnit röka och inte hunnit skrika på någon. Men min kära moders soliga uppenbarelse fick mig faktiskt på mycket trevligare humör. Jag älskar verkligen min mamma. Så där mycket så att det gör ont när jag tänker på hur mycket hon faktiskt betyder för mig. Min mamma är min hjälte, min bästa vän och mitt alldra soligaste solsken! Hade en diskussion med S om hennes starka kärlek till ett visst litet svin. Jag försökte förklara för henne att han är dum och har spolat sina chanser hos henne BIG times redan. Men hon ville helt enkelt inte lyssna. Hon försökte istället få mig att förstå att den kärleken som hon känner för honom, kan man inte bara strunta i. Även om man kanske är tillsammans med någon annan. När svinet kommer in i bilden igen blir man alldeles apatisk och korkad och vill bara vara med honom. Hela tiden. Vi diskuterade ganska länge jag och S. Hur vi än vände och vred på det så kunde vi inte förstå varandra.

Men jag förstår nu S. Jag förstår precis. För om jag någonsin träffar en man som jag älskar ens hälften så mycket som jag älskar min mamma så skulle jag inte heller kunna släppa honom bara så där. Att älskar någon så att det gör ont kan verkligen vara så otroligt komplext. Både vackert och väldigt otäckt på samma gång. Jag vill också älska. Gränslöst, vilkorslöst och helt tonårstint passionerat.