schh
Nu är jag inne här och smyger igen. Orkar inte riktigt med att ha alla tankar i huvudet så jag tänkte ösa ur mig lite här.
Gud vad allt har förändrats sedan jag skrev sist. Då var det fest och olika snoppar varje helg. Vissa fick återkomma igen men många gånger en ny karl i bingen. Sen mötte jag HONOM. Jag väljer att skriva hela med stora bokstäver. Han slängde runt min värld ett litet tag och fick mitt hjärta både att ticka fortare och stanna. Vi hade kul en stund. Sen gick han och lämnade mig kvar, ensam igen. Lite bitter är jag. Mest ledsen. Men utåt sett så har jag väl "gått tillbaka till det vanliga". Utom att jag inte har hoppat i säng med någon annan ännu. Men man kan ju låtsas att allt är som det ska. Men jag saknar honom och går hela jäkjla tiden runt och funderar på sätt att återta det som borde vara mitt. Men han är en hal liten jäkel. Svårfångad och farlig. Det var nog också därför jag trivdes med honom. Varje sekund med honom var som en film och när dom där gröna ögonen var riktade mot mig kändes det som om hela världen såg mig. Eller inte såg mig. Det spelade ingen roll för han var där.
Nu tittar han förbi i mitt liv ibland. Som ett uppskattat kändisgästspel i en dålig 90-tals såpa. Jag grät faktiskt en skvätt över honom samma kväll som jag insåg att det var över. Men nu är jag hård. i allafall så länge jag är nykter alternativt sysselsatt. För när jag blir ensam igen. Då kommer saknaden upp. Som ett hål. Usch..
