life is a neverending story..
Tillbaka på plats bakom datorn på jobbet. Var fruktansvärt seg imorse när jag skulle vakna och gick upp ca 30 min senare än planerat, vilket gör stor skillnad på morgonen. Framför allt när man vet att man ska på en middagsdejt direkt efter jobbet och därför måste styla både underkläder, kläder, hår och till viss del sminket redan då. Lyckades hyffsat bra men räknar kallt med att jag ska hinna hitta ett par sjyssta byxor eller en kjol under lunchen..
Hm.. Jag slogs av en tanke idag. Den var faktiskt riktigt sorglig. Det här med äktenskap och otrohet. Jag tror att jag kommer gifta mig med en välutbildad kille. Han kommer förmodligen ha ett bra jobb och vara lite äldre än mig. Risken är stor att jag gifter mig för pengar och välfärd och inte av kärleken. För efter alla törnar jag gått på under mina unga år så är jag tillräckligt cynisk för att faktiskt redan nu börjat tro att kärleken är en bluff. Jag kommer säga ja när han går ner på knä och erbjuder mig en fet diamant ring och ett eget amexkort. Sedan kommer jag leva ett par år och vara ganska lycklig. Stabilt lycklig. Kanske får vi barn, kanske en hund. Ett hus ute i någon förort. När vårat sovrum behöver målas så kommer vi att anställa en kille för att göra det, vi kommer anväda oss av ursäkten att vi båda jobbar för mycket för att ta hand om det själva men sanningen kommer vara att vi helt enkelt är för bortskämda för att ta tag i det. Och målaren kommer vara en snygg och ung sexig kille. Tattuerad och rakad kommer han få mig att minnas min ungdom när den sortens män var det enda jag gick igång på. Och så kommer det gå till när jag för första gången är otrogen mot min äkta man. Men det är ingen idé att tycka synd om honom för han har förmodligen redan averkat både sin sekreterare och våran barnflicka..
Är detta tragiskt? Nej bara realistiskt..
Hm.. Jag slogs av en tanke idag. Den var faktiskt riktigt sorglig. Det här med äktenskap och otrohet. Jag tror att jag kommer gifta mig med en välutbildad kille. Han kommer förmodligen ha ett bra jobb och vara lite äldre än mig. Risken är stor att jag gifter mig för pengar och välfärd och inte av kärleken. För efter alla törnar jag gått på under mina unga år så är jag tillräckligt cynisk för att faktiskt redan nu börjat tro att kärleken är en bluff. Jag kommer säga ja när han går ner på knä och erbjuder mig en fet diamant ring och ett eget amexkort. Sedan kommer jag leva ett par år och vara ganska lycklig. Stabilt lycklig. Kanske får vi barn, kanske en hund. Ett hus ute i någon förort. När vårat sovrum behöver målas så kommer vi att anställa en kille för att göra det, vi kommer anväda oss av ursäkten att vi båda jobbar för mycket för att ta hand om det själva men sanningen kommer vara att vi helt enkelt är för bortskämda för att ta tag i det. Och målaren kommer vara en snygg och ung sexig kille. Tattuerad och rakad kommer han få mig att minnas min ungdom när den sortens män var det enda jag gick igång på. Och så kommer det gå till när jag för första gången är otrogen mot min äkta man. Men det är ingen idé att tycka synd om honom för han har förmodligen redan averkat både sin sekreterare och våran barnflicka..
Är detta tragiskt? Nej bara realistiskt..
Kommentarer
Trackback
