The fabolous life of Miss Dirty

Faktiskt så hände något spektakulärt igår. Jag gick ut ur gymmet samtidigt som en kille. Vi hade stått brevid varann på trappmaskinen någon timme tidigare och i lugnt samförstånd hållt tyst medan vi trampat på och svettats. Nu gick vi alltså ut ur dörren samtidigt och ett litet leende trillade fram på killens läppar. Han slöt upp brevid mig, men fortfarande utan att säga något. Så gick vi där i tystnad och bara log. Ner i tunnelbanan och in på pressbyrån. Ingen av oss frågade den andra utan vi gick bara in där och så handlade vi. Jag blev klar före och knallade ut. Jag väntade inte direkt på honom men jag gick sakta för att han skulle hinna i kapp. I rulltrappan stod han precis bakom mig, så nära att jag kunde känna doften av hans nyduschade hud och parfym. Vi åkte samma tåg, satt med hörlurar i öronen hela vägen, men vi satt där brevid varann. Så skulle jag gå av. Jag log mot honom och han log tillbaka.
"Hej då" sa jag och reste mig upp.
"Hej då" sa han och satt kvar..

Det lustiga var känslan han gav mig när han gick där brevid mig. Vi pratade inte men det kändes som ett sällskap. En trygghet. Så där som det nog känns när man har någon som man vart med riktigt länge och man kan vara med varann utan att man måste hålla låda hela tiden, bara njuta av tystnaden helt enkelt..