Det här med gifta män..

Jag avskyr tjejer som går på killar som är upptagna om dom vet om deras civilastatus. Jag har nog skrivit om det förut och jag står kvar vid mitt statement på den fronten. Är han någon annans och du vet om det så är det helt enkelt inte OK. Då är du lika skitig som honom eftersom att du är delaktig i och uppmuntrar det här beteendet. Inser ni hur mycket otroheten skulle minska om vi alla höll ihop? Visst kan det vara ofattbart frestande ibland, jag ska skriva om det alldeles strax. Men nästa gång är det din man som är ute och fiskar efter andra möjligheter och hur kul skulle det kännas för dig?

Förut har jag aldrig ens känt mig frestad att ta något som är taget. Jag har blivit avtänd och äcklad av tanken på att den här mannen för bara några timmar sedan har lämnat en annan kvinnas armar för att gå till mig. Jag ser henne framför mig, hur hon helt ovetande går upp på morgonen och kysser sin man hejdå. Men idag var jag otroligt nära att bryta mina principer. Han är väl 30 någonting och i en chefsposition. Ser bra ut, har bra med pengar och är väldigt trevlig. Åt lunch med honom och några andra bekanta när jag märkte hur han och jag började fokusera allt mer på varann. De andra bröt upp men vi tog en kaffe tillsammans och jag hade den bästa "icke"-dejten jag någonsin vart med om. När hans hand svepte över min rygg för att ta mig igenom en folkmassa höll jag på att få kåtslag. Jag hade redan slitit av honom kläderna och slängt in honom i en bil när jag såg hans vänstra hand svepa över hans hår. En ring. Jag kunde inte förstå hur jag lyckats missa detta faktum tidigare. men den satt där. Han märkte att jag märkte den och förde in ämnet på sin fru som han var olycklig med. Jag var så nära på att falla. Ta honom i handen och släpa ut honom ifrån cafet vi befann oss på. Men så samlade jag mig. Det får vara nog med principbrytande för min del nu. Så jag packade ihop min väska, tog på mig jackan och skakade hans hand när jag gick därifrån. Han var besviken, det såg jag på honom. Men jag var nöjd. Än så länge har jag hjärtat på rätt ställe...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0