The fabolous life of Miss Dirty

Jag har sällan haft det problemet förut eftersom att jag alltid har vart singel. Men nu har har jag alltså lyckats skaffa mig en man. Han är helt underbar på flera sätt. Han köpte EXAKT rätt julklapp till mig. Han skrattar åt mina skämt. Han låter mig bråka med honom. Han knullar mig som om det inte fanns någon morgondag. Vi har det bra tillsammans helt enkelt.

MEN. Suget finns ju likförbannat kvar. Var går gränsen för otrohet? Det normala är väl att intimkroppskontakt är otrohet men även där svävar ju gränserna. Det finns ju extremer åt båda hållen. Har en vän som har vart tillsammans med sin pojkvän i ca: 4 år. Dom första två åren knullade hon runt när hon kände för det. Efter dom två åren så friade hennes man till henne och sen dess har hon vart trogen. Hon menar att så länge hon inte är gift så är hon fri att göra vad hon vill..

Måste definera gränsen för mig själv..

Jag ska på en så kallad "after work" idag. Jag tycker inte om att gå på sådana då jag vill fixa mig fin innan jag går ut bland folk. Men ibland inser man att det blir omöjligt att slingra sig undan och så har man tackat ja. Visst spenderade jag ett par timmar vid spegeln IMORSE men det hjälper inte mig nu. Och mina kläder? Svart. Svarta kostymbyxor. Svart tröja. Svart kavaj. Svarta skor. Folk kommer att tro att jag är på väg till en begravning. Vad hände med min "i own the world" känsla som jag hade imorse? Den dog!! Får försöka reda upp det hela med en snabbvisit i Sture gallerian som barmhärtigt nog håller öppet till åtta.

Nu har jag läst ut El choco. Den där boken om Jonas Andersson som hamnar i fängelset i Bolivia. Den var bra. Intressant. Jag snöar alltid in mig i saker och var självklart tvungen att googla både honom, Bolivia, San Pedro och alla andra fångarna. Nu kan jag typ allt om kokainsmugglare. Undrar om den karriären skulle passa mig? Tror dessvärre inte att jag är tillräckligt hårdkokt för att hålla på med sånt där..

Är det inte lustigt? Hur man verkligen kan känna sig på olika sätt? Jag har vart utan min stora feta sminkväska i nästan en vecka nu vilket har resulterat i att jag har fått skrapa ihop det jag hittat hemma. En gammal fuktkräm, lite HM foundaition och en gammal mascara som knappast gör något annat än att färga fransarna svarta. Inte sagt att jag brukar rå mejka mig till  vardags men lite mer än så är man van vid. Framför allt har jag skämt bort mig själv med kvalite och min sminkväska kan nog vara bland det dyrbaraste jag har. Hela veckan har jag känt mig trist. Liten och lite osynlig. Inte vågat höja blicken, knuffats runt i trängseln osv. Men så igår fick jag ÄNTLIGEN tag i människan som hade mitt smink och så hämtade jag det. Imorse stod jag i två timmar och bara lekte med mitt smink och när jag gick till jobbet imorse kände jag mig som en superstar. Och inte en jäävel knuffades..

B-day är överstökad. Vart fantastiskt trevligt med en massa alkohol, got mat och underbara vänner. Avslutade kvällen på cafet som verkligen är ett bra party ställe. Har alltid haft lite svårt för stureplan men gud vad dom där människorna kan festa! Helt fantastisk kväll blev det i alla fall.. Önskar att jag inte var så anonym så jag kunde lägga upp bilder för alla var så fantastiskt fina och det finns hur mycket kort som helst. Men men..

Jobbar och sliter. Kan inte förstå att tiden går så otroligt fort. Det är redan mitten på december och snart har hela det här året också gått. Dags att börja plugga eller ge sig iväg på någon resa snart tror jag. Annars växer jag fast vid den här datorn tills jag blir gammal och grå..

Pojkvännen har jag kvar tillsvidare. Det är så hemskt att säga men det finns ingen annanstans som jag kan erkänna det. Jag är nog mest tillsammans med honom för att ha någon. För att inte känna mig ensam och självklart för sexet skull. Men skulle det komma något bättre skulle jag inte tveka att dra vidare. Så är det väl för alla (varför nöja sig med det sämre?) men jag håller faktiskt ögonen öppna och söker mer eller mindre aktivt efter något.. Mr Crazy eyes dyker upp i mina tankar lite då och då. Han smsade mig under helgen men jag valde att inte svara på det. Vet inte riktigt varför, en säkerhetsåtgärd tror jag. Han har redan gjort tillräkligt med skada i mitt liv och jag tänker INTE låta honom fortsätta med det..

Jaja.. Back to work..

eller så är sporadisk precis exakt på pricken helt rätt att vara? jag tycker om sporadiska saker. Kontinuerliga saker blir så tråkiga. Poff så har man tröttnat liksom..

Anledningen till att jag skriver så sällan nu är att jag har skaffat mig en pojkvän. Så då känns det liksom inte som om man har så mycket mer att tillägga i den här bloggen? Kanske borde starta en ny där jag publicerar bilder och så från mitt liv. Visar vem jag verkligen är? kunde bli rätt skoj. Men vet inte om jag skulle vilja att okända människor såg kort på mig och läste om mitt liv och mina funderingar. Skumt att människor vågar öppna sig så mycket som dem gör. Typ idag är jag jätte ledsen min pojkvän övergav mig. Och sen en bild på deras rödgråtna ansikten eller en hink B&J i deras lägenhet. Det är ju privata saker det handlar om? Jag skulle våga skriva här om jag var ledsen men enbart för att ingen jag känner har en aning om att det här är min blogg..  Nu är det inte som att jag har 1000 läsare om dagen men ett tag var ni några stycken som läste här nästan dagligen..

Hmm nog om det. Nu ska jag surfa runt och hitta saker som jag önskar mig. Jag fyller nämligen år om ett par dagar och har fortfarande inte sagt vad jag vill ha. En kamera kanske? Så jag kan börja med den där bloggen. Sen har jag fått förfrågningar om att börja fota för ett eventföretag.. Dock måste jag skaffa mig ett eget redskap för att kunna göra det. Får återkomma..